pitsipöksy

Ibland känner jag mig som den lyckligaste tjejen i världen då jag tänker på personerna som jag har i min omgivning. De är så fina människor och ibland undrar jag vad jag gjort för att ha förtjänat detta, vad jag gjort rätt för att ha lyckats få ha dessa underbara personer i mitt liv, och då menar jag både människor i min närhet och de som befinner sig lite längre ifrån rent geografiskt. Vill säga tack för att ni alltid finns där och jag hoppas att ni förstår hur mycket jag uppskattar er och allt ni gör.

 

Tänkte bara få ut det, eftersom det är ofta man tycker det även om man kanske inte alltid säger det rakt ut.

 

Ett rörande inlägg behöver rörande bilder, som exempelvis dessa från någon dag sen då vi var ute med Samus sista gången på kvällen och solen höll på att gå ner. Klockan var strax innan 22. Jag är så glad över att det är ljusare nu.