pitsipöksy

Usch vad stressad jag är jämt och ständigt just nu.

Och jag stod i badrummet alldeles nyss och höll en monolog för mig själv om vad jag skulle skriva här i bloggen då jag stoppat i linserna i ögat, men såklart har jag glömt bort det mesta så fort jag satte mig ner på stolen.

Nåja.. det är särskilt stressigt varannan vecka, då vi ska göra grupparbeten i skolan. Så mycket som ska läsas och skrivas. Men nu är jag ändå klar med denna veckas uppgifter, så egentligen har jag lite ledigt ända fram till på måndag.. Fast ledigt är ju ändå rätt relativt, med tanke på lillmonstret som vi har här hemma.

 

Är väl inte så jättekonstigt att jag gått ner lite i vikt på senaste tiden, med tanke på att jag inte hinner äta lunch förrän vid 13-14 någon gång eftersom jag har skolarbeten och lillhunden att ta hand om. Dessutom rör jag mig väl mer nu, då jag springer upp och ner för trappor.
Jag kan meddela att det inte känns så jättekul att ha gått ner i vikt, särskilt inte då jag försökt nå upp till ett visst mål i nästan 10 år, äntligen nått över det med råge, för att sakta börja närma mig under det igen.. Än är jag över mitt mål, och jag har t.o.m. gått upp lite i vikt sen jag börjat gå ner.. Men ändå. Det känns inte kul. Får försöka äta lite mer (då jag hinner..) och kanske köpa några extra chipspåsar.

 

På tal om köpa så köpte jag nya delar till min dator nu i veckan. Detta på grund av att jag trodde att det var mitt grafikkort det var fel på, då skärmen blinkar till då och då. Men efter att ha byggt ihop min nya dator så blinkar det fortfarande, så felet måste vara i skärmen eller i sladden till skärmen.. Ska kika lite i Expert idag ifall de har några skärmar kvar som man kan få för en billig peng. En blinkande skärm är inte kul.

 

Vår lilla dam håller på att växa upp. Igårkväll märkte jag att en av hennes framtänder sitter lite löst, så snart antar jag att den kommer ramla av och bytas ut mot hennes vuxentänder. Fällde faktiskt en liten tår igår då jag märkte det, vår lilla bebis håller på att bli stor.

Känns ju konstigt att tala om lillmonstret utan att visa bilder på henne, så här kommer några:

 

 

 

Tiden bara flyger iväg. Helt plötsligt har det gått en vecka fastän det känns som det bara var någon dag..

Ganska mycket som hänt sedan sist, mycket jag inte kommer ihåg heller. Men jag ska ändå visa bilder på hundvalpen! För jag är himlarns trött och borde göra skolarbeten istället :)

 

Vi gav det lilla monstret en morot som hon fick tugga på. Det tyckte hon var kul! Men kanske inte lika gott som det borde.. för hon tuggade mest på det och spottade ut det igen.

 

Och vi ha rju tagit bild på henne och vägt henne! I lördags vägde hon 7,9kg, alltså har hon gått upp nästan ett kilo på en vecka.. Jisses vad fort hon växer. Orkar inte bära henne några längre avstånd och hon har börjat få gå upp och ner för trapporna väldigt mycket nu också.

 

Här är bilden vi tog, som tyvärr var svår att få från samma vinkel eftersom hon är en valp och inte riktigt lyssnar på vad man säger hela tiden :) Men nog ser man att hon växt lite!

 

Tog lite bilder då vi var ute idag och hon lekte i gräset. Hon älskar verkligen gräs. Brukar mest sitta i det och lukta på blommor, vår lille Ferdinand.. Borde nästan ha döpt henne till det istället.

Sötaste lilla monsterhunden i världen är hon.

 

Nu ska jag plugga lite till som den duktiga lilla skolflicka som jag är.

Ibland blir man trött. Sådär trött så man bara ser rakt in i ingenting och orkar inte mer.
Det är ofta det blir så med Samus, mest då hon bits och gör sånt man inte vill att hon ska göra. Man tänker att "Var det här en bra idé?" och "undrar om hon blir bra då hon blir vuxen och slutar med valpbitandet, eller tänk om hon fortsätter, vad ska vi göra då..". Jag antar att det är lite såhär småbarnsföräldrar tänker då deras barn är jävliga och jobbiga. Det är verkligen tur att detta valpbeteende bara kommer hålla sig i högst 2 månader till om vi har tur..

 

Men ibland.. Ibland så känns allting värt det. T.ex. när Samus vill upp i famnen på mig då jag sitter vid datorn och sen somnar. Lite som här på bilden:

Då känner man att hon nog kommer bli hur mysig som helst då hon blir äldre.

Sötaste tassarna i världen har hon också:

 

Tog lite bilder på plantorna här hemma, ÄNTLIGEN. Här får ni se hur grönt vi har här hemma, nu när jag tagit in alla växter från balkongen, förutom gurkan och ärtorna som sitter fast i nätet.

 

Känns riktigt mysigt, datorrummet känns mer "hem" nu än tidigare, nu när fönstret är fullt av chili- och paprikaväxter.

 

Och en liten bild på någon som inte synts till så mycket här i bloggen på senaste, tyvärr:

Sötaste lilla Kyo. Toshi låg i sängen och det gick inte att få någon bra bild på henne.

 

 

Dagarna går så himla fort nu när man är rätt upptagen den största delen av den.

Vara hundmamma är inte lätt! Men det känns som att Samus ha rlugnat ner sig litegrann nu.. Hon bits ibland förstås, men inte lika mycket eller lika hårt, även om det händer att hon råkar fastna med sina vassa tänder i köttet på en så det börjar blöda.

 

Rumsrenheten går framåt och det är rätt sällan det händer olyckor här hemma. Både jag och Fredrik är helt förvånade över hur fort det gått att lära henne saker.

 

Växer gör hon också. Känns som hon är minst två gånger så stor jämfört med då vi hämtade henne. Fredrik tycker fortfarande att det inte är så stor skillnad..
Önskar vi hade haft en våg så vi kunnat väga henne då vi fick henne.. För det hade varit kul att veta hur stor skillnad det är. Nu väger hon 7 kg och jag måste säga att det börjar bli lite jobbigt att bära ner henne för trapporna.. Hon har fått gå upp och ner för dem ibland, men är lite orolig för att hennes leder ska ta stryk av det eftersom hon är så liten fortfarande.

Har bestämt oss för att väga henne en gång i veckan nu och ta en bild på henne för att se hur stor skillnad det är mellan veckorna. Här är hon från en bild idag, 12 veckor och en dag gammal:

 

Lite under knäna sådär.

 

Idag fick Samus träffa Fredriks brors hund, Devil. Mötet gick mycket bättre än jag hade hoppats. Samus blev lite rädd i början då den enorma schäfern började jaga henne, men sen blev allting bra och de gick runt och luktade lite på varandra och verkade kunna umgås helt lugnt. Det känns väldigt lugnande då de ska träffas mycket i framtiden.

 

Skolan går framåt. Nu har jag en massa att läsa bara, ska försöka orka läsa igenom en del nu i helgen.. Men just nu är jag typ dödstrött så jag vet inte om jag orkar.

Nåja, det ordnar sig.

 

Måste ta en bild på våra plantor, då de har massvis med frukt och tomaterna som varit framme har äntligen börjat rödna.

 

Nu hinner jag inte skriva så mycket mer, eftersom vi har en liten valp att vaka över.

 

En av de många sakerna jag lärt mig själv den här tiden som vi haft lille Samus är att jag aldrig någonsin igen ska ens bry mig om ifall jag ser någon med en hundvalp ute. Kanske kan jag se på hundvalpen från långt håll, men jag ska ignorera den ifall jag går förbi den och jag ska ABSOLUT inte säga något till den eller börja klappa på den, särskilt inte om jag inte frågat ägaren till den om det är okej..

Ni fattar inte hur vanligt det är att folk bara kommer fram till en och börjar "gosa" med Samus, bara för att hon är valp, väldigt många gånger utan att ens ha frågat ifall de får det.

Men det är inget gosande, de eggar bara upp henne och får henne att bli stressad och lite halvt galen. Detta får henne att bli alldeles för överaktiv när vi äntligen kommer hem igen, så hon springer runt som en galning och hoppar runt och är allmänt jobbig.

De får henne att hoppa upp på dem och de får henne att bita på dem, någonting som Fredrik och jag försöker lära av henne men som är OTROLIGT svårt när det är folk som verkar tro att det är okej att hur som helst bara komma fram till henne och få henne att glömma bort hur man INTE ska göra eftersom de inte vet hur man ska närma sig henne.

Det är även otroligt jobbigt när jag står ute och försöker få henne att gå fint i kopplet, ifall hon drar och då stannar jag och går inte förrän hon har ögonkontakt med mig, och någon kommer då jag väntar på ögonkontakten och då springer hon istället iväg mot den personen.

 

Jag önskar att vi bodde i hus med stor trädgård så vi slapp det här med andra människor, det vore så himla skönt.

 

Nu har skolan börjat igen och än så länge har det väl gått okej. Har bara haft två lektioner, båda på 2 timmar, och Samus var faktiskt väldigt duktig under den tiden, hon låg och sov i sin lilla hage brevid min datorstol, ungefär såhär:

 

Nu har vi fått låna en hundbur av Fredriks bror som vi använder istället.

 

Har tyvärr inte hunnit ta så många fler bilder, har varit upptagen med att vara hundmamma helt enkelt.

 

Idag ska jag förhoppningsvis köpa nya skor som klarar av lite regn och kanske även snö då den kommer. Ska bli skoj.