London 2011, del 4

Måndag

Vi skulle checka ut från hostellet senast klockan 11, så vi hade inte så bråttom att åka iväg efter vi vaknat. Planet skulle inte åka förrän vid 18:30 så vi bestämde oss för att åka runt lite i London tills vi måste åka mot Heathrow.
Kent hade åkt tidigt på morgonen, så vi sa hejdå till honom på kvällen då vi kom fram till hostellet och innan vi skulle gå och sova.

Vi åkte först till Pickadilly Circus och det var kul att se en till lite mer turistig plats.
Sen så gick runt lite tills vi satte oss ner på Starbucks och beställde en Frappuccino som Fredrik och jag delade på.
Vi satt där ett tag och jag läste lite om det som hade hänt i Norge och lite om Amy Winehouse.
Känns alltid lite knasigt när man inte har lika nära till alla nyheter som man har hemma, här hemma så är det bara att sätta på datorn, om den inte redan är på, och sen gå in på någon nyhetssida och då vet man vad det är som händer ute i världen.
När man är så långt hemifrån så är det ju lite svårare. Dessutom så har London inte en massa löpsedlar överallt som Sverige har.

Efter Starbucks så gick vi runt lite till tills vi blev hungriga.
Då kom vi till en av de dåliga sakerna med London.. Snabbmatsställena har inte glutenfritt bröd eller bra glutenfria alternativ.
Vi var inne på både McDonalds, Burger King och Pizza hut, men inget av ställena hade något jag kunde äta förutom pommes.
I Sverige så är det bara en enda McDonalds som jag varit på som inte haft glutenfritt bröd, i London verkar inte några ha det, åtminstone inte de vi var på.
Pizza Hut tror jag har glutenfri pizzabotten som man kan välja istället, har jag för mig att jag läst det någonstans i alla fall. I London så sa de att de kunde göra pizzan åt oss ifall vi tog med oss pizzabotten som man kan köpa ifrån affärer, men vi hade ingen aning om var närmaste mataffär ens låg, så det var ju lite svårt.
Ganska jobbigt var det i alla fall, vi gick runt rätt länge tills vi bestämde oss för att Fredrik skulle få en macka från Subway och jag fick gå hungrig ännu en dag.
Köpte till slut lite pommes från McDonalds som jag fick nöja mig med.

Sen blev vi lite trötta på att gå, så vi åkte tillbaka till Hammersmith, där vårat hostell låg, för att det var enda stället vi visste där det fanns en mataffär, Tesco.
Vi handlade lite dricka där och lite mer matsaker så att vi skulle klara oss tills vi kom till Stockholm. Jag köpte lite glutenfria tarts som jag åt på för att stilla min hunger. Borde egentligen sett efter om de hade haft någon färdigmat som jag hade kunnat äta istället, men det tänkte jag förståss inte på just då.

Efter ett tag så började vi vår resa mot Heathrow.
Det är tur att vi åkte relativt tidigt, för då vi kom fram och skulle checka in så var det hundratals engelska scouter som skulle åka till Sverige.
Vi gick lite runt på flygplatsen och satte oss ner tills vi satt oss på planet och började flyga mot Arlanda.

På Arlanda så mötte mamma och pappa oss och vi började åka hem till deras lägenhet där vi skulle stanna tills på onsdag.
Vi satt lite i köket och åt lite mackor och pratade tills vi gick och la oss.

Dagen efter skulle vi på stan och äta på Bröderna Olssons, men det får jag skriva om nästa gång.
Sätter nog ihop hela Stockholmsvistelsen i ett och samma inlägg eftersom det inte blir så mycket annars.

Blev inte många bilder idag.

London 2011, del 3

Söndag

Idag var dagen.
Idag skulle vi åka mot Alexandra Palace där festivalen skulle äga rum, festivalen vid namn "I'll Be Your Mirror".
Den ägde rum både på lördagen och söndagen, men eftersom det bara var en artist på lördagen som vi ville se så sparade vi pengar på att bara gå på söndagen.

Innan vi skulle någonstans så vaknade vi upp igen på hostellet.
Vi skulle iväg relativt tidigt, först för att åka in till Camden där vi skulle äta frukost på inSpiral eftersom pojkarna tyckte vi skulle äta där igen.

Kvällen innan då vi var på väg så skickade Ian sms om att Amy Winehouse dött i Camden. Nu vet jag iofs inte om det hade någonting med det att göra, men när vi kom fram till Camden så var det väldigt mycket avspärrningar överallt. Men konstigt nog så var det ganska folktomt också.. Visserligen så var det ju tidigt på söndagmorgonen nu, så är väl inte så jättekonstigt kanske.
Pojkarna beställde en stor, vegansk engelsk frukost, medans jag beställde en yoghurt.. Stort misstag, skulle jag märka senare.

Men till slut så var vi klara med frukosten och skulle iväg mot festivalen.

Festivalarrangörerna, tyckte jag, var väldigt oomtänksamma över sina besökare från utanför England. Det märkte man redan då de hade fixat en buss som körde från tunnelbanan till palatset där festivalen ägde rum, men man fick bara åka om man hade antingen biljett eller festivalarmband.. Men det hade inte vi som var från utlandet eftersom arrangörerna tyckte att det var så jobbigt att skicka ut dem av någon anledning, så de fick vi hämta ut på festivalplatsen, som vi själva fick betala för att åka till.

Det var ganska mycket folk där runt en halvtimme innan de öppnade, då vi kom fram. Vi hämtade festivalarmbanden och ställde oss i kön.

Till slut så kom vi in och gick en liten rundvandring innan första banden vi skulle se spelade; Godspeed you! Black Emperor.
Under spelningen blev jag lite gnällig eftersom jag redan nu började känna av hur lite jag åt till frukost, och att stå och se ett band i runt 2 timmar i en varm lokal gör det ju inte mindre gnälligt.
Efter de hade spelat så bestämde vi oss för att äta lite lunch.

Här såg man ännu en grej som festivalarrangörerna var väldigt dåliga med.
De hade några stånd att köpa mat ifrån, var lite varierande mat sådär. Och de hade sagt att det var absolut förbjudet att ha med sig mat utifrån.
Detta hade ju varit helt okej om det inte var så att det bara fanns EN ENDA GREJ på hela området som jag kunde äta: Potatis, eller "Chips" som de kallar det i england.
Allt annat kom i bröd eller innehöll saker som innehåller gluten.
Hade ju trott att åtminstone "The Taco Truck" skulle ha något mer jag kunde äta, men de serverade också i bröd av någon anledning.

Åt oss mätta på potatis iaf och sen var det dags att se Swans. Vi såg ju Swans i Stockholm i våras, så det var roligt att jämföra spelningarna. Nu spelade de i en flertal gånger större lokal och jag tyckte nog att de tyckte det var lite roligare då det var fler som såg på dem.

Sedan såg vi Alan Moore som körde lite spoken word.
Vi såg också lite av Grinderman, vilket var Nick Caves nya band.

Sen var det Portishead, som var huvudattraktionen egentligen. De var hur bra som helst och jag hade velat se de live väldigt länge.

Arrangemanget var väldigt konstigt under hela festivalens gång, men det är tur att banden var så pass bra så man tyckte att det kvittade egentligen.
Synd bara att jag fick vara hungrig ungefär hela dagen eftersom jag bara hade potatis att välja mellan att äta, och jag ville verkligen inte ha det mer än en gång på dagen eftersom jag kände att jag skulle kräkas annars.

Då var dagen avslutad och vi skulle hem på måndagen, alltså imorgon. Men om den resan och om vår vistelse i Stockholm kommer jag att berätta om en senare gång.



London 2011, del 2


Lördag
Jag vaknade rätt tidigt på lördagmorgonen, väldigt tidigt om man tänker på att klockan är en timme mindre i London än det är här hemma.
Vi skulle inte iväg så himla tidigt egentligen, men först skulle vi äta frukost och sen skulle vi till Camden där Fredrik och Kent hittat en restaurang vid namn inSpiral, där all mat är vegansk och en väldigt stor del av det även är glutenfritt.
Men först skulle vi vakna, sen knacka på hos Kent för att väcka honom(han hade inga vägguttag på sitt rum, konstigt nog, så vi tog med hans mobil och laddare och laddade den inne på vårat rum under natten).
Vi åt frukost och sen började vi traska mot dagens äventyr.

Innan vi åkte mot Camden så TROR jag att vi åkte till en affär som heter Forbidden Planet(jag minns inte om det var på fredagen eller lördagen som vi var där, det gör inte Fredrik heller).
Det är ungefär som Science-Fictionbokhandeln i Stockholm, fast minst tre gånger så stor och den var fullproppad med olika saker. Leksaker från olika filmer, serier och böcker. På nedre våningen så fanns det mer serietidningar än jag någonsin sett, där hade de också lite filmer, böcker och brädspel.
Där hade vi kunnat vara i flera timmar till, tror säkert att vi kommer hälsa på där igen nästa gång vi åker till London(ja, vi har redan bestämt oss för att åka igen, vi vet bara inte när än).

Efter Forbidden Planet så åkte vi för att äta lunch i Camden.
Camden var väldigt fullproppad med människor då vi kom dit och det såg lite knasigt ut, med saker som stack ut från väggarna på husen. Ibland var det skor och ibland var det ormar. Syns lite på bilderna som kommer lite längre ner i inlägget.
inSpiral är en rätt liten, men väldigt mysig restaurang. De som jobbade där var väldigt trevliga också.
Tyvärr hade de inte kvar det jag gärna hade velat smaka på, men det jag tog istället var väldigt gott och mättande ändå.

Efter att vi ätit så skulle vi träffa på en gammal internetkompis till både Fredrik och mig, som vi spelat World of Warcraft med för länge, länge sedan.
Var ju lite nervöst, men tyckte allt gick bra. Han heter Ian och han hade med sig sin fru Lindsay också.
Vi satte oss på en pub där vi skulle vänta på ännu en internetkompis, Lach, som skulle komma efter ett tag.
Pubben som vi satt på hette "The Worlds End", den låg ungefär 90 meter ifrån där Amy Winehouse hittades död samma dag, bara någon timme senare.

När Lach kommit och vi suttit ett tag och druckit våra öl(och min smirnoff ice eftersom jag inte dricker öl) så skulle vi gå på en liten turistrunda, så vi fick se alla turistplatser i London.
På vägen mot första platsen, Buckingham Palace, så såg jag en person som höll i en tidning och det var där som vi fick den första hinten om att någonting hade hänt i Norge, dock så visste vi inte hur stor och allvarlig den händelsen var förrän på måndagen då vi åkte mot flygplatsen och jag fick tag i en gratistidning där jag kunde läsa om det.

Men vi åkte i alla fall runt lite och såg på saker, "gamla stenhus" som Ian förklarade de som.
Utöver Buckingham Palace så såg vi London Eye, Trafalgar Square, Lord Nelsons höga staty, Big Ben och The Houses of Parliament, Westminister Abbey och byggnaden där premiärministern av England bor.
Var säkert mer som vi såg också, men jag minns inte riktigt så mycket mer. Kanske var det för att man var så trött, blandat med att vi stannade på säkert 3 pubbar på vägen runt i London.

Mot kvällen så sa vi adjö till Ian, Lindsay och Lach och åkte vidare för att äta middag på The Loving Hut.
The Loving Hut måste jag nog medge var min favoritmatupplevelse under hela resan.
De gjorde helt vegetarisk mat och de kunde även göra glutenfria alternativ av vissa av dem.
Jag beställde en glutenfri "Fishless and Chips" och det var verkligen jättegott.
Vi hade tur också för vi kom fram till The Loving Hut ungefär 20 minuter innan de skulle stänga, jag var nästan helt säker på att de skulle säga att vi fick komma tillbaka en annan dag, men de var hur snälla som helst där och jättevänliga. När jag hade ätit upp min mat så frågade han vi beställde av om jag tyckte min mat var god, vilket jag verkligen gjorde.

Nu var vi rätt trötta, så vi åkte till vårat hostel för kvällen. Dagen efter skulle vi ju på det vi hade kommit till England för att göra; gå på festival.
Men om det berättar jag senare.

Bilder!(klicka för att få större, som vanligt).


Här är en bild på min mat från The Loving Hut: Fishless and Chips:


Fredrik och Kent beställde varsin vegburgare:



London 2011, del 1

Då var man tillbaka i Sverige, då.
Egentligen har vi ju varit det sen i måndags, men stannade till ett tag i Stockholm fram till på onsdagen.
Även om hela resan var trevlig så är det ju som de säger; borta bra men hemma bäst.

Tänkte i alla fall skriva lite om vår resa. Blir nog uppdelat i några delar eftersom det blev väldigt många bilder, nästan 300 stycken faktiskt. Kommer bli kul att föra över allt till bloggen.. Men tar väl de mest intressanta och roliga bilderna för att göra det lite enklare för mig.

Fredag
På fredagmorgonen så vaknade vi väldigt tidigt eftersom vi skulle iväg till flyget mot Arlanda som åkte 10:30.
Var väl lite halvtrött och hann inte äta så mycket innan vi kom iväg..
Flyget till Arlanda gick bra och då vi landade så hade vi lite mer än en timme på oss att gå från terminal 4 till terminal 5 där alla utlandsflyg åker ifrån. Detta var en väääldigt lång promenad. Hade varit roligt att veta hur långt det egentligen är faktiskt, för kändes som vi gick en halv evighet innan vi kom fram dit vi skulle.
Sen blev det lite passvisning och säkerhetskontroller och sådär innan vi kom fram till vår gate.
Här började det pirra lite i magen på mig, var ju första gången jag skulle utomlands "på riktigt", har ju varit i Finland, men det räknas ju nästan inte.

Sen blev det dags att gå på planet och börja flyga mot vår slutdestination: Heathrow Airport i London, England.
Flyget tog väl ungefär 2 timmar och 10 minuter, men vi fick vänta lite innan vi fick landa eftersom det var så mycket flyg i luften just då.
Var fint att se utsikten då vi flög över London, men var väldigt svårt att urskilja alla byggnader, så jag är osäker på om man såg t.ex. Big Ben eller något sånt.

När vi landade så kom det lite kluriga: att försöka förstå vart vi skulle och hur vi skulle ta oss dit.
Hade bokat rum på ett hostel i Hammersmith, så vi var tvugna att åka tunnelbana, Pickadilly line, mot Cockfoster och sen gå av vid stationen Hammersmith. Där skulle vi möta Fredriks kompis Kent som hade kommit fram dagen innan, så skulle vi gå till hostellet tillsammans, där även han bokat ett rum.
För att ta oss någonstans så var vi tvugna att köpa veckokort och för att göra det så fick vi stå i en kö som var jättelångsam, stod i den i säkert 40 minuter innan det var vår tur.
Där fick vi veta att det var bättre att köpa ett Oystercard och fylla det med 30 pund, eftersom vi ändå inte skulle vara i London i en vecka så skulle det bli billigare för oss. Dessutom så kunde man få tillbaka pengarna man inte använde sen.
Vi körde till på två Oystercards som vi fyllde på med 30 pund, precis som han i kassan hade tipsat om oss att göra. Detta fick vi sedan veta var ett väldigt bra val.

Nu började man bli riktigt hungrig, hade ju inte ätit något sen innan 9 och klockan började närma sig 16(eller 15 lokal tid).
Vi hoppade på tunnelbanan som skulle ta oss till Hammersmith och satte oss ner och väntade tills vi kom fram.

Eftersom Heathrow ligger ute i zon 6/5 och Hammersmith låg i zon 2 så tog ju detta sin lilla stund, men till slut kom vi fram.
Fick vänta på Kent en stund, eftersom vi skulle sms:a och berätta att vi var påväg, men mobiltelefoner fungerar inte i tunnelbanan, så sms:et kom inte fram då vi skickade det. Men efter en stund kom han och vi gick den lilla promenaden från stationen till vårat Hostel; Abercorn House Hostel.

Hostellet var väldigt.. Ja. Utifrån sett så var det som en 4 eller 5 våningar hög tegelbyggnad. Det fanns ett stängsel runt med taggtråd, så man kände sig väl lite halvsäker då man var där..
Men rummet vi hade var förvånansvärt fint för priset. Vi hade en stor dubbelsäng, ett fönster ut mot.. ja, ut. Sen hade vi ett badrum på rummet(som inte gick att låsa) med en dusch.
Badrummet luktade fint av blekmedel då man gick in dit. Och satte man på lampan dit så började fläkten i taket att göra en massa ljud.
Sen hade vi ett kylskåp i rummet också.

När vi hängt av oss allt baggage och överflödiga kläder så åkte vi iväg för att ÄNTLIGEN få i oss lite mat.
Skulle åka till centrala London ungefär, till en restaurang vid namn Chipotle som Fredrik velat äta på väldigt länge.
Vi gick lite vilse eftersom det var byggnadssaker ivägen och kartan Fredrik hade i sin mobil inte visade dessa. Men till slut kom vi ändå fram dit och fick i oss maten som mättade gott.

Nu började man ju bli trötta eftersom vi rest mest hela dagen, så vi bestämde oss för att först åka förbi en mataffär, Tesco, och sedan tillbaka till hostellet för att lägga sig för kvällen, imorgon skulle ju ändå bli en händelserik dag.

Tesco var en ganska liten matvaruaffär, men den hade ett väldigt stort innehåll. Och priserna.. Priserna var så himla låga. 3 burkar läsk för ungefär 10 kronor. Två halvliters vattenflaskor för 15. GLUTENFRIA bakelser för 20.
Åh, den glutenfria hyllan alltså.. även om den inte hade så himla mycket saker så ville jag ändå ha ALLT. Önskar att vi haft en ugn på rummet, för då hade jag köpt äppelkakorna som fanns där. Istället köpte jag ett paket med 4 stycken bakelser som smakade lite som mazariner, men som hade ett körsbär i mitten och lite bärsylt i botten.
Detta hade SÄKERT kostat minst 40 kronor om det funnits i Sverige.

Efter att ha handlat lite frukost för nästa dag så drog vi tillbaka till Hostellet och gick och la oss. Vi skulle som sagt ha en väldigt händelserik dag nästa dag, lördag.
Fortsättning följer..

Lite bilder då! (klicka för att göra dem större)
Första bilden är från precis utanför hostellet. Andra bilden är på Fredrik och så ser man lite av Kent också.


Hostelrummet:


"Mazarin"bakelserna som jag totalt förälskade mig i:



RSS 2.0