Veganbiffar

Här är ett recept på veganbiffar som jag och Fredrik gjorde igår.
Tycker det är rätt svårt att få till bra hemmagjorda biffar, för oftast så håller de inte ihop så jättebra pga. att de inte får rätt konsistens.
Fredrik hittade ett recept på biffar han ville prova på att göra och vi körde igång och provade på det.
Resultatet blev väldigt bra tycker jag, skulle nästan kunna tro att de är "köttiga" biffar, de smakar väldigt gott också.
De är glutenfria och helt veganska.


Veganbiffar: Ungefär 20-25 stycken, beroende på hur stora man gör dem.
Jag skulle rekommendera att ha en VÄLDIGT stor bunke till allt, för det blir verkligen väldigt mycket som ska blandas ihop.

•600 g kokt mjölig potatis(ungefär 9 normalstora potatisar)
•800 g kokt och urpressad sojafärs (300 g torr färs)
•600 g kokt råris (ca 250 g okokt ris, eller ca 3 dl)
•1 stor gul lök
•4 vitlöksklyftor
•6-8 msk maizena majsstärkelse
•0,5 msk liquid smoke
•3 msk mörk sojasås
•1 msk sesamolja
•salt o peppar

Koka riset och potatisen och gör iordning sojafärsen. Försök pressa ut så mycket vätska ur sojafärsen som möjligt, annars blir biffarna kladdiga.
Mosa potatisen, vi använde ett vanligt glas för det. Det gör inte så jättemycket om det blir större bitar som inte blir mosade.
Hacka löken i bitar, spelar inte så jättestor roll hur stora bitarna blir, så gör de så stora som du själv vill.
Blanda ihop alla ingredienserna och ha i vitlöken med en vitlökspress. Man kan också bara hacka vitlöken om man så vill det.
Vill man ha mer rökig smak så kan man ha i mer liquid smoke, men se då till att ha lite mer majsstärkelse för att slippa kladdigheten.
När allting är färdigblandat så gör man bollar som man sedan plattar ut till biffar.
Stek biffarna på medelhög värme, se till att ha rikligt med olja i pannan.
Färdigt!

Man kan äta de direkt eller så kan man frysa in dem.






Orginalreceptet kommer ifrån: http://www.kopandafoods.com/undergroundburgers/?p=76

Sunday Blues

Idag gjorde jag någonting för första gången någonsin..
Det var lite läskigt faktiskt, men också väldigt kul!

Här är en liten ledtråd till vad jag gjorde..



Jag åkte skoter!

Eller ja, jag satt baktill på en skoter då den åkte kanske man ska säga.
Hade lite för roligt igårkväll(vilket också gjorde det väldigt jobbigt att vakna upp vid halv 9 imorse..) för att ha kunnat prova på att köra själv, men nästa gång så ska jag nog kunna köra själv, åtminstone lite!
Förhoppningsvis så kanske jag även då kommer ha täckbyxor eller åtminstone lite varmare kläder, för det märkte jag att jag hade behövt idag.
Är fortfarande lite ovan vid att det är så kallt här, men jag vänjer mig nog!

Vi körde på en skoterled, Erik, Fredriks bror, körde skotern, jag satt bakom honom och Fredrik satt bakom mig.
Fredrik hade även sin snowboard med sig och ett tag så satte vi fast ett rep i skotern som Fredrik sen höll i baktill på skotern medans han åkte på snowboarden. Såg skoj ut men är nog inte något jag skulle orka prova på, för tydligen var det jobbigt för hela kroppen att hålla sig fast.
Jag vet nog någon som kommer ha träningsvärk imorgon..

Nåja, vi körde till en sjö där vi körde runt lite.
Var riktigt trevligt, även om det blev lite kallt.
Men nästa gång blir nog skojigare!

Jag frågade sen om jag nu kan räknas som "norrlänning" eftersom jag åkt skoter för första gången. Svaret blev att jag var på god väg åt det hållet iaf.

Vi var också hemma hos Erik och hans sambo och alla deras djur ett tag innan och efter det och hade trevligt. Efter skoteråkandet åt vi lite lunch där också.

Jag tog inga bilder på själva skoteråkandet, men tog med kameran och tog lite varierande bilder från dagen.

Annie

Ibland smyger den på en; saknaden.

Jag satt och kikade runt i datorn efter lite bilder, såg efter om jag skulle kunna hitta något skoj att lägga upp på bloggen eller skriva ett inlägg om när jag kom över mappen med bilderna på henne. På Annie.



Den 13:e nästa månad så är det 5 månader sedan dagen då hon helt plötsligt inte fanns längre.
Och visst känns det inte lika jobbigt nu som det gjorde den första tiden efteråt, men jag önskar fortfarande att hon fortfarande fanns och att jag kunde gömma ansiktet i hennes tuffa hår på huvudet och se på henne och direkt bli glad.
För det gick absolut inte att låta bli att le då man såg på henne.
En 14 år gammal lady som betedde sig som en hundvalp ibland.
Ibland tror jag att hon förstod mig mer än någon annan i hela världen.

Visst blir jag sugen på att skaffa mig en ny hund och det kanske blir så någon gång i framtiden, men jag tvivlar på att någon hund någonsin kommer vara lika underbar som min lilla Annie-mannie var.
Jag älskar djur, men för nu så räcker de två små monstrena vi har här hemma.

Här är förresten en bild på mig och Devil, Fredriks brors schäfer:

Han är jättemysig men lite knäpp också, men han är fortfarande lite valpig av sig också.

-
Ei suomenkielellä tällä kerralla.

Skellefteå

Tänkte visa lite bilder på hur det ser ut här uppe i norr.
Har tyvärr inte så många bilder på vintervädret eftersom kameran inte tycker om att vara i allt för kallt väder, men får se om jag kan fixa lite fler bilder såsmåningom!
Skellefteå har inte bara träd så som det ser ut på bilderna, jag har bara inte tagit med mig kameran in till stan så många gånger för att kunna ta bilder där.

Klicka på bilderna för att få se de lite större!

-
Meinasin näyttää vähän kuvia että saatte nähdä miltä tää Skellefteå näyttää.
Ei ole niin monta kuvaa talvesta kun kamera ei tykkää olla liian kylmässä ilmassa, mutta yritän ottaa kuvia lumesta joku päivä!
Skellefteåssa ei ole vain puita, en vaan ole ottanut kameraa mukaan tonne keskustaan niin monta kertaa, että en ole pystynyt ottaa siellä kuvia.

Paina kuvia että tulee vähän isommaksi.

Vem är Pitsipöksy?


Jag heter Jonna och jag är 24 år gammal.
Jag har nyligen flyttat 77 mil norrut, till en liten stad som heter Skellefteå.
Jag bor i en liten lägenhet med min pojkvän Fredrik och två svarta katter, Kyo och Toshi.
Denna blogg ska främst handla om mitt liv här uppe i norrland och vara ett sätt för mina nära och kära som jag lämnat där nere i söder att få ta del av mitt liv.

-
Suomeksi:
Nimini on Jonna ja olen 24 vuotias.
Minä olen just muuttanut 770 kilometria pohjoiseen, pieneen kaupunkiin jonka nimi on Skellefteå.
Asun pienessä asunnossa poikakaveri Fredrikin ja kahden mustan kissan kanssa, Kyo ja Toshi.
Tämä blogi on eniten minun elämästäni täällä norlantissa ja on yksi tapa minun rakkaille osallistua elämääni.

(Tiedän että suomenkieleni on vähän ruosteinen, mutta yritän sitä pitää käytettynä nytten kun täällä ei ole ketään jonka kanssa voin sitä puhua.)


Kyo och Toshi


Fredrik och Kyo

RSS 2.0