pitsipöksy

De flesta som träffat Samus vet om att hon skäller väldigt sällan. Tror jag kan räkna gångerna hon skäller under en månad på en hand. Då skäller hon mest för att hon är attack-kissnödig och vill ut, för att hon vill leka med katterna eller för att jag är på toa (av någon anledning så tycker hon inte om att jag är på toa..). När hon sover är det dock en helt annan historia, för hon skäller i sömnen rätt ofta och det är typ det sötaste i världen och jag lyckades få det på film!

 

 

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde lite ont i mitt hundmammahjärta då hon låter så, för hon låter så himla ledsen.

 

Jag undrar också vad det är hon drömmer om som får henne att skälla så i sömnen.. För som sagt så skäller hon väldigt sällan då hon är vaken och då skäller hon bara EN gång och inte många gånger i rad som hon gör i sömnen.

 

Alltså det här med försäljare förresten, på tal om ingenting.. Jag förstår ju att de har jobb att sköta och vill få så mycket pengar som möjligt, särskilt om de får en provisionsbaserad lön.. Ibland undrar jag dock om de förstår att de skrämmer bort potentiella kunder genom att vara för på.

 

Förra veckan, faktiskt samma dag som vi hittade telefonbänken och sådär, så besökte vi en sängaffär. Jag skulle kika efter ny kudde, för kuddarna vi köpte för några månader sedan (lite tempurliknande med memoryskum) inte fungerar alls för mig. Jag vaknar med en konstig känsla i nacken rätt ofta med den, som jag inte gör så ofta med våra gamla kuddar.

 

Så vi går in till sängaffären bredvid myrorna. Går nästan direkt till hyllan med de billigaste kuddarna, för jag är snål och känner att jag aldrig vill lägga för mycket pengar på någonting som man ändå ska byta ut rätt regelbundet (även om man inte gör det..). Nästan direkt så kommer en försäljare, drar något dåligt skämt jag inte minns och börjar prata om att man inte kan känna hur bra en kudde är om man inte provar den på riktigt och säger åt oss att följa med honom. Klart han tar oss dit där de dyraste kuddarna är och ber mig att prova en av dem. Sen började han att prata om hur han själv har en liknande kudde och att det är den bästa han provat blablabla, vanligt försäljarsnack. Inom de 10 (?) minutrarna vi var inne i affären så sa han detta minst 5 gånger. Han babblar på och jag känner att jag inte orkar med detta eftersom det inte kommer någonvart eftersom jag inte vill köpa någon 1000+-kronorskudde. Så jag drar det gamla "Ja, måste nog fundera på detta!" men det verkar inte funka första gången för försäljaren fortsätter prata om hur bättre hans liv blivit sen han köpte kudden.. Till slut drar jag det gamla "Ja, vi ska ju komma tillbaka till området imorgon och kan köpa kudde då, så får man fundera lite på hur man gör!". Sen vänder jag på klacken och går mot utgången och försäljaren följer efter och  fortsätter sitt prat om kudden fram tills vi kommer till utgången.

 

Jisses.. när ska de lära sig att förstå hintar? Hade jag velat ha hjälp med att plocka ut en kudde så hade jag bett om det, vad har hänt med att fråga om kunden vill ha någon hjälp innan man kör all in med alla dåliga försäljarknep? Sånt här skrämmer bara bort potentiella kunder. Istället för att känna mig som en kund så kände jag mig som ett dött djur som gamarna vill äta på. Blir ingen kudde från den affären i alla fall.

 

Imorgon är det alla hjärtans dag. Vi brukar aldrig "fira" det, men imorgon tänkte vi göra finmiddag hemma och äta vid matbordet(!!!!!). Vi äter aldrig vid matbordet, förutom då vi har besök. Så det är en stor grej! Ska prova göra något slags kött till mig och Fredrik ska äta vegetariskt, sen kanske potatisgratäng med rödvinssås till och någon sallad på sidan. Sen efterrätt! Fredrik pratar om att köpa vin att äta till maten, helt galet. Får se hur det blir!