pitsipöksy

Idag var dagen.
Idag skulle vi åka mot Alexandra Palace där festivalen skulle äga rum, festivalen vid namn "I'll Be Your Mirror".
Den ägde rum både på lördagen och söndagen, men eftersom det bara var en artist på lördagen som vi ville se så sparade vi pengar på att bara gå på söndagen.

Innan vi skulle någonstans så vaknade vi upp igen på hostellet.
Vi skulle iväg relativt tidigt, först för att åka in till Camden där vi skulle äta frukost på inSpiral eftersom pojkarna tyckte vi skulle äta där igen.

Kvällen innan då vi var på väg så skickade Ian sms om att Amy Winehouse dött i Camden. Nu vet jag iofs inte om det hade någonting med det att göra, men när vi kom fram till Camden så var det väldigt mycket avspärrningar överallt. Men konstigt nog så var det ganska folktomt också.. Visserligen så var det ju tidigt på söndagmorgonen nu, så är väl inte så jättekonstigt kanske.
Pojkarna beställde en stor, vegansk engelsk frukost, medans jag beställde en yoghurt.. Stort misstag, skulle jag märka senare.

Men till slut så var vi klara med frukosten och skulle iväg mot festivalen.

Festivalarrangörerna, tyckte jag, var väldigt oomtänksamma över sina besökare från utanför England. Det märkte man redan då de hade fixat en buss som körde från tunnelbanan till palatset där festivalen ägde rum, men man fick bara åka om man hade antingen biljett eller festivalarmband.. Men det hade inte vi som var från utlandet eftersom arrangörerna tyckte att det var så jobbigt att skicka ut dem av någon anledning, så de fick vi hämta ut på festivalplatsen, som vi själva fick betala för att åka till.

Det var ganska mycket folk där runt en halvtimme innan de öppnade, då vi kom fram. Vi hämtade festivalarmbanden och ställde oss i kön.

Till slut så kom vi in och gick en liten rundvandring innan första banden vi skulle se spelade; Godspeed you! Black Emperor.
Under spelningen blev jag lite gnällig eftersom jag redan nu började känna av hur lite jag åt till frukost, och att stå och se ett band i runt 2 timmar i en varm lokal gör det ju inte mindre gnälligt.
Efter de hade spelat så bestämde vi oss för att äta lite lunch.

Här såg man ännu en grej som festivalarrangörerna var väldigt dåliga med.
De hade några stånd att köpa mat ifrån, var lite varierande mat sådär. Och de hade sagt att det var absolut förbjudet att ha med sig mat utifrån.
Detta hade ju varit helt okej om det inte var så att det bara fanns EN ENDA GREJ på hela området som jag kunde äta: Potatis, eller "Chips" som de kallar det i england.
Allt annat kom i bröd eller innehöll saker som innehåller gluten.
Hade ju trott att åtminstone "The Taco Truck" skulle ha något mer jag kunde äta, men de serverade också i bröd av någon anledning.

Åt oss mätta på potatis iaf och sen var det dags att se Swans. Vi såg ju Swans i Stockholm i våras, så det var roligt att jämföra spelningarna. Nu spelade de i en flertal gånger större lokal och jag tyckte nog att de tyckte det var lite roligare då det var fler som såg på dem.

Sedan såg vi Alan Moore som körde lite spoken word.
Vi såg också lite av Grinderman, vilket var Nick Caves nya band.

Sen var det Portishead, som var huvudattraktionen egentligen. De var hur bra som helst och jag hade velat se de live väldigt länge.

Arrangemanget var väldigt konstigt under hela festivalens gång, men det är tur att banden var så pass bra så man tyckte att det kvittade egentligen.
Synd bara att jag fick vara hungrig ungefär hela dagen eftersom jag bara hade potatis att välja mellan att äta, och jag ville verkligen inte ha det mer än en gång på dagen eftersom jag kände att jag skulle kräkas annars.

Då var dagen avslutad och vi skulle hem på måndagen, alltså imorgon. Men om den resan och om vår vistelse i Stockholm kommer jag att berätta om en senare gång.