pitsipöksy

Imorgon ska Samus opereras och jag är rätt rädd, faktiskt.

Tänk om något dåligt händer? Att söva ner vem som helst innebär ju alltid risker, det kan bli komplikationer med allting egentligen och det är det jag oroar mig för.

Borde tänka positivt och egentligen ska jag väl försöka att inte tänka på det alls. Men det gör jag ju.

 

Samus är ju vår underbara lilla tjej, Fredrik och jag har ju uppfostrat henne sen hon var liten. Även om hon är lite som hon är, lite oförskämd ibland, lite våldsam(inte med mening, då) då hon ska pussas och hälsa på folk, inte alltid lyssnar på en, inte riktigt förstår då andra inte vill leka med henne, men ändå fortsätter.. Ändå så är hon vår lilla älskling och för mig så är hon perfekt, även om vissa saker såklart kan förbättras.

 

Just nu ligger hon i famnen på mig då jag sitter vid datorn och jag undrar lite ifall hon känner att jag känner mig lite orolig.

Idag ska jag försöka skämma bort henne, leka med henne så mycket jag hinner, även om jag måste skriva på tentan + skolarbetet, och bara vara med henne. För även om det säkert kommer gå jättebra imorgon så vet man ändå aldrig.. Man får ta vara på de dagarna man har helt enkelt.