pitsipöksy

Ibland blir man trött. Sådär trött så man bara ser rakt in i ingenting och orkar inte mer.
Det är ofta det blir så med Samus, mest då hon bits och gör sånt man inte vill att hon ska göra. Man tänker att "Var det här en bra idé?" och "undrar om hon blir bra då hon blir vuxen och slutar med valpbitandet, eller tänk om hon fortsätter, vad ska vi göra då..". Jag antar att det är lite såhär småbarnsföräldrar tänker då deras barn är jävliga och jobbiga. Det är verkligen tur att detta valpbeteende bara kommer hålla sig i högst 2 månader till om vi har tur..

 

Men ibland.. Ibland så känns allting värt det. T.ex. när Samus vill upp i famnen på mig då jag sitter vid datorn och sen somnar. Lite som här på bilden:

Då känner man att hon nog kommer bli hur mysig som helst då hon blir äldre.

Sötaste tassarna i världen har hon också:

 

Tog lite bilder på plantorna här hemma, ÄNTLIGEN. Här får ni se hur grönt vi har här hemma, nu när jag tagit in alla växter från balkongen, förutom gurkan och ärtorna som sitter fast i nätet.

 

Känns riktigt mysigt, datorrummet känns mer "hem" nu än tidigare, nu när fönstret är fullt av chili- och paprikaväxter.

 

Och en liten bild på någon som inte synts till så mycket här i bloggen på senaste, tyvärr:

Sötaste lilla Kyo. Toshi låg i sängen och det gick inte att få någon bra bild på henne.