pitsipöksy

Det finns få saker som får mig att känna så svag och hjälplös som när katterna mår dåligt.

Igår märkte jag att killkatten börjat springa på toa onormalt mycket, så jag höll koll på honom ett tag och märkte att när han kissade så kom det inte ut så mycket alls, plus att det lilla som kom ut såg lite rödaktigt ut. Lite svårt att se ordentligt pga det ganska dåliga ljuset vi har hemma hos oss dock..

Bad Fredrik ringa till veterinären, eftersom Kyo haft lite problem med urinvägarna förr en gång, då han blev liggandes på djursjukhuset i en vecka pga kristaller i urinblåsan(några av dagarna var för att han på något sätt hade dragit ur katetern han hade, vilket hade gjort att han fått en inflammation eller liknande, knasiga lilla Houdini.)

Fick tid för besök imorse.
Och jag vet inte varför jag blir så känslig när det kommer till djuren, men jag kände att jag inte kunde följa med.
Jag ville inte börja gråta och stressa ner honom mer än som behövdes, han som redan har en sån veterinärskräck. Var ett under att vi fick in honom i kattboxen, så som han försökte åla sig iväg som en hal fisk.
Jag stannade hemma med tjejkatten, så hon inte skulle bli rädd av att bli lämnad ensam, medans Fredrik och hans mamma tog med killen till veterinären.

En halvtimme och en tusenlapp senare så kom de hem med honom, med lite tabletter han ska äta och foder som ska ta bort kristallbildningarna som han har fått, urinröret och blåsan var lite inflammerat också, men det fanns åtminstone inga bakterier i urinprovet som de tog. Så det är ju bra.
Blir han inte bättre på ett tag så blir det återbesök. Så vi får hålla tummarna för det bästa nu, även vi som inte har tummar (Kyo och Toshi).



Nu är jag trött eftersom jag inte sov särskilt bra i natt. Får se om jag orkar plugga något idag eller inte, kanske efter jag vilat ett tag.
Kul att veckan blev ännu stressigare än den redan var.